Elmia Scandinavian Horse Show dag 1

Nu har det äntligen blivit dags för Elmia Scandinavian Horse Show! Vi har längtat!
Idag var vi på plats för att få lite utbildning/fortbildning med nya idéer, information och ökad kunskap genom att vi deltog i Svenska Ridsportförbundets seminarium om "Funktionella hästanläggningar".

Det blev en riktig heldag eftersom seminariet varade från klockan 10.00 till strax efter 16.
Det var kunniga föreläsare som delade med sig av sina olika kunskaper kring hur man anpassar hästanläggningar efter verksamheten och med tanke på bland annat djurskydd, hållbarhet och säkerhet för både hästar och människor.
Bland föreläsarna fanns bland annat en ridskolechef, forskare, arkitekt, veterinär, agronom och en hälsoskyddsinspektör och alla hade olika insikter och kunskaper i ämnet som alla är viktiga för att helheten på en anläggning ska fungera.

De programpunkter som togs upp under dagen var:
-Hästars välfärd och naturliga behov
-Lagar och regler
-Anpassa byggnaderna efter verksamhetens behov
-Hållbarhet och ekonomi
-Hur planerar vi vår anläggning?
-Inhysningssystem - vad säger forskningen?
-Vad tror vi om framtiden i hästvälfärdsmått?


Det är omöjligt för mig att sammanfatta allt vi gick igenom idag, men jag tänkte ta upp ett par saker som jag reagerade lite extra på.

Det första handlar om hagvistelse.
Det finns ingen lag på hur länge en häst MÅSTE få vara ute per dag. Det enda som står i lagen är att de måste få daglig utevistelse.
Dessutom finns det inte heller några regler som talar för minsta storleken en hage bör ha, utan endast funktionskrav som att de ska ha möjlighet att röra sig fritt i alla gångarter.
Alltså räcker det enligt lagen att endast släppa ut hästen på ridbanan i någon minut per dag så att de får springa runt ett par varv och sedan ta in dem i stallet igen.
Ni förstår ju själva att det inte är någon hållbar välfärd för hästen.


Något jag tyckte var intressant var att moderna anläggningar, till exempel ridskolor, verkar välja att låta sina hästar leva i lösdriftssystem. Det är ju naturligare för hästarna och det drar ju ner på arbetet med att mocka boxar.
Dessutom har forskning visat att skaderisken minskar ju fler timmar per dygn som hästarna är ute. Dock kan skaderisken öka i samband med fodringar när hästarna går i flock eftersom det då blir konkurrens om maten. Det kan där emot minskas genom fler foderstationer, fri tillgång på mat eller genom att man har smala foderspiltor i lösdriften (minst en spilta per häst) där hästarna kan gå in och få äta i fred.

Många väljer ju att ha sina hästar ensamma i en liten hage för att undvika skador, så det var intressant att höra att de genom forskning kommit fram till att risken för att hästen får kotledsinflammation är betydligt större när den går i en liten hage utan sällskap än när de går i en stor hage MED sällskap.

Att hästen får leva så naturligt som möjligt är naturligtvis bäst men ofta får man kompromissa med bland annat bekvämligheten/säkerheten för oss som ska sköta om hästen, begränsningar på anläggningen/markerna och ekonomin.

Det var ett riktigt intressant och lärorikt seminarium och nu vet jag massor om hur man ska tänka kring nybyggnation och ombyggnad av hästanläggningar och mycket annat som berör våra älskade djur! 😉

 

När seminariet var slut åkte vi in till stan för att äta mat på en asiatisk restaurang och vi åt tills vi nästan sprack så gott det var!
Vi åt buffén och det var ju inte en liten buffé heller! Sushi, mongolisk barbecue och massa annan asiatisk mat och det avslutades med efterrätter i alla de sorter! Mums!!

 

Kl 19 var vi på plats inne på Elmia igen för att titta på Rolf-Göran Bengtssons clinic.
Det började med att Silver-Peder kom inridandes tillsammans med 6 åriga Simon på sin shettis för att vara med på invigningen av Elmia Horse Show.
De frågade Simon vem hans idol var och naturligtvis svarade han Peder. Sedan frågade de honom vad han hade för framtidsmål och fick till svar "Ja, jag nöjer mig inte med silver i alla fall. Jag ska ta OS-guld!"
Haha vilken skön unge!

Under clinicen kom det in 3 hästar som var 6-7 år och de reds av sina ordinarie ryttare. Roffe tittade på dem medan de travade runt samtidigt som han pratade om vad han tittar efter när han ser nya hästar såhär.
Ryttarna fick sedan hoppa en bana med sina hästar och Roffe valde sedan en utav hästarna som han själv satt upp på.

Han pratade hela tiden som han red och berättade vad han kände och vad han gjorde. Han jobbade med att få hästen avslappnad och att lyssna bättre på honom. Det blev ju lite arbete med traven och galoppen innan han började hoppa med den men vilken skillnad det blev på den! Magiskt!

Han satt sedan upp på en utav de andra hästarna, en väldigt grön 7 årig fux som hoppade enormt!
Även där började han med att få den mer avslappnad och lydig innan han började hoppa. Det är så häftigt att se en så skicklig ryttare sitta upp på en ny häst och få en sådan förbättring på en gång! Hästen hoppade lugnare, var mer följsam och stadigare och såg helt plötsligt inte lika grön ut längre!
Hatten av för denna fantastiska ryttare!


Det var särskilt kul att höra honom jobba med hur viktigt det är att ha hästen lätt i fronten även i hoppningen, vilket är vad jag jobbar med när jag rider Crona som ju ska bli hopphäst när hon blir stor. 😉
Han sa även att han inte bryr sig så mycket om vad det är för stam på hästen och påpekade att han vinner inte med pappret som ligger i sekretariatet under tävlingshelgen, utan med det som finns under sadeln. Bra sagt! 👍

Något utav de första han sa när hästarna kom in på banan var att han inte gillar att se att hästarna har skarpa bett. Om han ska prova en ny häst så vill han helst göra det på vanligt tränsbett.
När han provade dessa hästar sa han dock att han förstod varför ryttarna hade betslat upp, men jobbade ändå själv under stunden på ryggen med att få hästarna mer avslappnande och lydiga så att de där skarpare betten inte hade behövts.


Det är så otroligt häftigt och inspirerande att titta på när en sådan skicklig ryttare rider och höra allt han har att säga. Även fast jag själv inte är någon hoppryttare så sög jag åt mig så mycket jag bara kunde under den timmen som clinicen varade!

 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Jennkas tävlingsblogg

På den här bloggen skriver jag av mig om tävlingarna med mina två dressyrhästar, halvbloden Winstone (12 år e. Highcruiser) och Prima Q (16 år e. Qwintus). Vi tränar och tävlar på Medelsvår B-nivå, men till vardags roar vi oss även med lite hoppning, trickträning, miljöträning och frihetsdressyr för att variera arbetet och ha roligt ihop!

RSS 2.0