Idag har vi haft hoppdag i ridhuset medan blåsten ven runt knutarna ute. Usch för blåst!
Först fick lilla fjorden Tintin skutta lite. Han tyckte det var jätteskoj och sög tag i hindret med spetsade öron och lekte över 80 cm med gott självförtroende. Det var nog inte första gången han fick hoppa precis. En liten hopponny det där! 👍

Freddy och Berta fick också prova att hoppa men jag började med att trava över cavaletti vilket inte var det lättaste. Freddy visste inte riktigt vart han skulle göra av sina fötter bland alla bommarna (3 stycken) och Berta hoppade studs över dem istället, men efter flera försök lyckades båda trava över som man ska.
Freddy fick sedan skutta lite över ett kryss och han tyckte det var mycket lättare än att trava över bommar.
Berta började med att skutta kryss, men vi kunde snart lägga upp det till ett litet räcke som hon glatt skuttade över.

Kul att hoppa lite på jobbet igen och hästarna skötte sig superbra! 👍


Efter jobbet fick mina egna hästar hoppa.
Winstone var först ut och han fick börja med att trava upphöjda cavaletti och sedan hoppade vi en tvåkombination som vi höjde upp successivt tills vi lämnade bebis-höjden och båda hindren låg på 90 cm. Jäklar vad fint han hoppade då! Min lilla stjärna kan han! 🌟

När vi som tur var var klara och höll på att skritta av började jägarna skjuta ankor i kärret utanför gården. Själva skotten är ingen fara, det brukar inte hästarna bli speciellt skrämda av och inte heller Winstone brydde sig speciellt mycket om det. MEN när de av någon anledning sköt ankorna över gården istället för över vattnet så att det regnade hagelkulor ner över ridhustaket, DET var inte roligt!! Det låter ganska mycket med metallkulor som faller ner på ett plåttak och det hände dessutom flera gånger! Winstone blev så rädd att han först for iväg och sedan stod och skakade och hjärtat slog så hårt att jag hörde det över ljudet från den vinande vinden i väggarna...
Lagom tills han hade börjat lugna ner sig och slappna av så hände samma sak igen. Ett "pang" följt av ett jäkla smatter mot taket.

Vi promenerade runt runt i ridhuset i säkert 20 minuter efter det sista smattret mot taket innan han var lugn och avslappnad igen så att vi kunde gå in till stallet. Jag ville ju inte lämna ridhuset med en rädd häst, speciellt inte eftersom han hela vintern och våren var väldigt lättskrämd och skvattig i ridhuset. Jag vill ju inte att han ska förknippa det med att vara spänd när han äntligen blivit lugn och trygg med att vara där igen. Jag hoppas verkligen att dagens händelser inte får honom att återigen vara tittig och lättskrämd där inne...


Till slut var det Primas tur. Även hon fick börja trava över upphöjda cavaletti. Längde sedan avståndet så att det blev galoppbommar vilket hon tydligen tyckte var väldigt skoj och laddade emot varje gång!

Gav oss sedan på kombinationen men på ett lite annorlunda vis. Vi red ungefär som i en 8a där vi red innanför insprånget men hoppade utsprånget, sedan en volt tillbaka, red innanför det som blev insprång åt andra hållet och hoppade bara utsprånget, ny volt tillbaka, osv.
Övningen var att svänga lite snäva svängar och känna att hon är vändbar efter hindret och inte bara rinner iväg, men framförallt att hon ska landa i nya galoppen efter hindren..

Vi har haft det lite kämpigt med bytena till höger det senaste och det märktes även idag. När hon skulle byta till höger över hindret landade hon u korsgalopp istället. Jag provade att ändra vägen för att göra det lättare för henne att landa i rätt galopp men inget funkade.
Lämnade hoppövningen och försökte få till några galoppombyten på plan mark för att få henne lite mer uppmärksam på vad jag ber om, men samma sak fortsatte. Hon rusade iväg och bytte bara fram. Suck.
Tog då ett dressyrspö i handen så att jag kunde peta till vänster bak och få med det in i bytet och helt plötsligt fungerade bytena igen!

Gick tillbaka till hoppövningen men bara för att vara extra tydlig med att hon skulle lyssna på mig så la jag bytena ett par språng innan själva hindret istället för att byta i hoppet och helt plötsligt var hon mer med mig och lyssnade fint! Efter bara ett par språng gav vi oss och joggade av och hon var faktiskt ganska trött då! En trött Prima är ju inget man ser varje dag direkt! 😉