Utanför komfortzonen och miljöträning
I måndags stod det hoppning på schemat. Vi löshoppade alla hästar på jobbet under dagen så jag passade på att löshoppa även Winstone när ändå banan stod framme. Han fick hoppa ganska få språng, men var uppe och tog ett par språng över 130 cm.
Flyttade sedan om hindren och hoppade uppsuttet med Prima. Hon tycker verkligen det är roligt att hoppa! Öronen spetsade och taggad till tusen!
På ena långsidan hade jag satt upp en kombination med två räcken och två galoppsprång emellan. På andra långsidan hade jag en kombination med räcke in, oxer ut och ett galoppsprång emellan.
Jag är ingen hoppryttare. Jag tycker det är roligt att hoppa, men jag blir osäker när hindren blir högre.
Men Prima litar jag på till 100%! Om jag styr mot ett hinder så hoppar hon.
Med henne kan jag ta mig utanför komfortzonen, utmana mig själv och hoppa hinder som är högre än vad jag är bekväm med.
Mina ben är lite skakiga när jag styr emot höga hinder, men det är bara att hänga med så tar Prima med mig över utan minsta tvekan trots en smått livrädd pilot.
I måndags hoppade vi upp till 120 cm, men jag har faktiskt vågat mig över 130 cm med henne.
Hon är ganska fantastisk faktiskt! 💜
Bildbevis, om än lite suddiga... 😝
Igår byggde jag en tunnel i ridhuset. Fyra hinderstöd, två delade rockringar, en presenning och lite tejp använde jag mig av.
Miljöträning roar vi oss med lite då och då. Det är både nyttigt och roligt. Men nu ville jag prova något nytt och fick idén från ett klipp jag såg på instagram.
När hästarna först kom in i ridhuset och såg tunneln blev de ordentligt överraskade och rädda. De sprang till andra änden av ridhuset där de stod och glodde med uppspärrade ögon och näsborrar på hemskheten jag hade byggt.
De är dock väldigt vana vid att jag hittar på konstigheter med dem så det tog inte mer än max två minuter innan jag hade fått båda hästarna att gå igenom tunneln.
När de fått titta av sig på tunneln och inspekterat den på närmre håll bad jag dem bara lugnt att gå igenom. Inget tvång, bara ledarskap och en bra kommunikation. Att leda i grimma är onödigt när det räcker med att använda sig av kroppsspråk, röstkommandon och en och annan morotsbit. 😉
Mina hästar är ganska häftiga faktiskt! 💕
-
