Dressyr är svårt. Att rida unghästar är lätt plätt i jämförelse! Men det är även väldigt roligt och fascinerande att jobba med alla små detaljer och att sträva mot perfektion för att få ett 600 kilos djur att dansa fram. 

Gårdagens dressyrträning med mina hästar var mer psykiskt jobbigt än fysiskt. Det är så mycket att hålla reda på samtidigt.

Är hästen rakriktad både på raka och böjda spår? Har jag koll på bogarna och bakdelen? Funkar de diagonala hjälperna ordentligt? Har jag lika stöd på båda tyglarna? Får jag igenom halvhalterna ordentligt? Kan jag bibehålla rakriktingen i övergångarna? In med armbågarna, trampa ner mer i stigbyglarna, akta så jag inte viker mig i sidan och lyft blicken! 

Sedan kom det svåra. Samling. Samling. Samling. Sitt stilla och vänta ut. Samla hästen men glöm inte bort de ovanstående sakerna. Allt samtidigt. Missa något och det blir pannkaka av det.

Det var minsann inte lätt! Speciellt inte på Prima som såklart var den som fick träna mest på samling. Stundtals visste jag knappt ens vad jag höll på med. Att hitta rätt känsla när man inte riktigt vet hur det ska kännas är inte speciellt lätt.

Ja, dressyr är svårt, men så kul!! 

Bild på Prima och mig från förra våren fotad av Hanna Wretman