Jag skrev för ett tag sedan om hur det känns nere i den svackan jag har hamnat i, som har varat under några månader men som sedan kändes extra jobbig. Jag fick väldigt många fina kommentarer, stöttning, medhåll och tips som jag har försökt ta till mig för att så småningom komma upp ur svackan. 

Bara att skriva ut mina negativa tankar och känslor har faktiskt gjort att det känns lite lättare. Jag fick bort pressen jag har haft på mig själv om att jag måste bita ihop och hålla upp en fasad för att allt utåt sett ska se ut som det är fantastiskt hela tiden. 

Jag måste lära mig att kunna nöja mig med bra, att allt inte behöver vara perfekt hela tiden. Jag måste sluta sätta så höga krav på mig själv, det är ingen annan som har de kraven på mig, det är bara jag själv.

Jag försöker leta efter inspiration på nya ställen. Jag brukar få inspiration av att följa duktiga ryttare på sociala medier och titta på videor och bilder på när de rider. Men när jag väl ska ta mig an mina hästar och inspirationen plötsligt försvinner, får jag istället dåligt samvete över att jag inte gör tillräckligt och då klankar jag ner på mig själv för att jag inte orkar vara lika energisk som andra verkar vara. Jag måste istället övertala mig själv att det är okej att ta det lite lugnare ett tag, att ingen kommer tycka att jag är lat eller dålig för det och att mina hästar inte kommer bli bortglömda och ledsna bara för att vi tar det lite lugnt under en period. 

Jag försöker även tänka på att inte känna mig stressad hela tiden. Inte så lätt, det vet jag. Men några kommentarer jag fick, fick mig verkligen att tänka till för att de träffade så rätt. "Man stressar för att hinna vila, och då får det ju motsatt effekt" och "om du inte tar tid för hästarna kan du inte heller lägga tid på familjen". Det är så det blir. Jag skyndar mig i stallet och känner mig stressad för att hinna hem och vila och umgås med familjen. Men när jag väl är hemma får jag dåligt samvete över att jag struntade i den där övningen under ridpasset för att kunna avsluta 5 minuter tidigare, att jag inte tog de där minutrarna extra för att borsta, gosa och bara vara med hästarna och när de tittar efter mig med en blick som frågar efter uppmärksamhet som jag "inte har tid för" så skär det i mitt hjärta. Det blir ingen kvalitet på något när jag känner mig stressad och får dåligt samvete om vartannat hela tiden. 

Jag behöver få till någon förändring för att bryta det här och jag försöker prova mig fram till olika lösningar. 

Bland annat så hittade jag en ny podd som jag ska följa som handlar om mental träning med inriktning på ryttare. Jag har aldrig tyckt att mental träning verkar speciellt intressant, men nu ska jag ge det en chans! 

Jag ska se till att komma iväg på lite tävlingar med Prima nu under våren. Jag hoppas det blir en extra morot för mig att få något konkret att jobba mot. Jag har ju längtat efter att tävla igen och nu ska jag se till att inget kommer ivägen för det! 

Jag har även börjat använda appen Equilab där man kan logga alla ridpass och få en överblick över träningen. Jag tycker att den är väldigt rolig och intressant att använda vilket faktiskt motiverar mig lite extra! 

Sedan hoppas jag ju även på att mer ork och motivation kommer att komma tillbaka nu när våren, solen och värmen kommer! Då brukar ju allt kännas lite lättare.