Igår var det Winstone som glänste och idag var det Prima. 

Jag har aldrig utbildat någon häst till den nivån som mina hästar är på nu, och jag har inte heller ridit många hästar som varit så pass välutbildade. Min passion har ju alltid varit unghästar och inridning. 

Det är därför extra häftigt när vi lär oss tillsammans och hittar knappar och känslor som är helt nya för oss alla tre. 

När man har föreställt sig en känsla när man har tittat på duktiga ekipage och helt plötsligt får känna den känslan på riktigt, och det är så mycket bättre än man trott! 

När man provat sig fram mot ett mål och plötsligt hamnar rätt och får en aha-upplevelse över att det var sådär man skulle göra. 

Idag hittade jag och Prima en helt annan längning i traven och hon får hela tiden mer styrka i samlingen. Nu jobbar vi med diagonalslutor i alla gångarter för att stärka henne ännu mer. Hon ger mig sitt hjärta när vi tränar, hon gör mig så lycklig över hur hon kämpar för mig och hon blir så glad när hon klarar något svårt och får extra mycket beröm så hon kämpar ännu mer för det. 

Men jag har fortfarande lite svårt att förstå att det här är samma häst som förut satte sig på tvären i allt arbete och mest stod på bakbenen och sparkade mot skänklarna. Tänk så fantastiskt hon blev! 😍

Så roligt det är med hästar och ridning! ❤️