Winstone och jag har idag varit iväg helt själva för första gången. Ingen hästskötare var med oss men det gick bra ändå.
Lilla Mister Fegbert var dock väldigt spänd och fjantig när vi väl var framme och energin bubblade på utsidan av honom. Han hade nog helt och hållet glömt bort att vi har tränat i det ridhuset flera gånger för det var fruktansvärt läskigt idag och han höll på att krypa ur skinnet fullständigt när han fick syn på sig själv i spegeln! Tydligen ser hans spegelbild väldigt skräckinjagande ut.

Första delen av passet gick åt till att få honom att slappna av och inte vara så spänd och rädd för allt. Efter en stund blev det mycket bättre och vi jobbade med mycket övergångar och 12 meters volter längs långsidorna och att rakställa ordentligt emellan. Idag när han var så laddad så märktes det tydligt när han smet iväg med yttersidorna och vi kunde lägga mycket fokus på att kontrollera och hålla ihop båda sidorna och få honom att bjuda jämt framåt på båda tyglarna och att vara ordentligt rakriktad.

Han avslutade passet riktigt bra! Lydig och mjuk men med riktig power. Han är så häftig och fick massa beröm av våran tränare!
Nu blir det snart några lugnare månader för oss innan vi kommer igång igen i februari.


Med tanke på mitt förra inlägg så måste jag verkligen säga hur otroligt tacksam jag är över att mina hästar sköter det här med transporten så himla bra. Jag kan lasta dem själv och de står som små ljus när de åker så man märker inte ens att de är där bak.
Prima har det aldrig varit några större problem med, men Winstone slog faktiskt runt i släpet en gång när han var 3 år och efter det var han av naturliga skäl lite orolig i transporten. Det verkar tack och lov ha släppt helt och hållet men han åker med bomull i öronen eftersom han är lite ljudkänslig och får han bara ha sina bomullstussar så är han helt lugn när han åker! 👍