Prima fick börja som vanligt och jag red för första gången en träning på kandaret eftersom jag tycker att hon har gått så himla bra på det. 

Dagens träning med den grå kossan blev ganska mycket back to basics med massa övergångar och tempoväxlingar. Hon var ganska laddad att rida idag vilket kan göra att hon går extra bra men det är också hårfint till att hon blir överladdad och då skiter sig allt. Det är verkligen en balansgång att hålla den där energin på den bra sidan och att det inte går över till att bli kaos. Inte helt enkelt men jag gillar ju utmaningar. 😉

Trots att hon var så laddad idag så jobbade vi på hela passet med att ha bjudningen i henne. Det är ju skillnad på att bjuda framåt och att springa. Framförallt i övergångarna ska hon ha bättre bjudning och inte dyka med huvudet och stoppa upp energin. 

Förut fick jag jobba massor med att hon inte skulle slänga upp huvudet i övergångarna och nu är det på andra hållet istället! 😂 Tänk att något så enkelt som en övergång mellan gångarterna ska vara så svårt att få till riktigt bra... Men alla dessa små detaljer mot perfektion är det som gör att jag älskar dressyr! 💜

 

 

Therese red nästa träning och efter henne var det dags för mig och Winstone. Även han fick jobba massor med tempoväxlingar och övergångar med fokus på bjudningen. Jag fick trycka på honom mer än vad jag brukar för att sätta mer energi i honom och jobbade med att få en längre hals i den höga formen där jag måste tänka på att vara mer följsam framåt och uppåt med handen och vilken skillnad det blev! Fick en helt annan känsla med en rundare form, mer ryggverksamhet, luftigare gång och lättare i fronten! Wow att så lite kan göra så mycket! Dressyr ÄR häftigt! 

Jag får inse nu att Winstone inte är någon bebis längre och att jag faktiskt kan ställa ännu högre krav på honom. Han klarar det och jag klarar det.

Min tränare tyckte även att jag ska sätta som mål att visa honom på Breeders nästa år! Oj. Wow. Jag hade inte tänkt i de banorna alls. Vi har ju tagit det så lugnt i utbildningen. Om vi ska dit behöver vi sätta lite fart och höja ribban en hel del. Men mål är alltid bra att ha och man kanske faktiskt kan sätta ett högre mål än vad man själv tror att man klarar av?

 

 

Macha var sista hästen den här dagen. Efter senaste träningen började jag sätta lite mer krav på henne och förra veckan gick hon så jäkla bra. I måndags och idag var hon istället motig och lite sur. Så kan det vara med unghästar och nu ska hon få en vila att smälta det hon lärt sig den senaste tiden. På träningen idag fick vi därför backa några steg och endast jobba med att få henne att tänka framåt. Red bara längs fyrkantspåret och sket i formen. Det enda som funkade riktigt bra var faktiskt galoppfattningarna! 

Tillslut släppte det, hon klev på friskt framåt och började söka sig fram till bettet i traven och då var det läge att avsluta passet. Med lite vila nu så kommer hon säkert vara pigg och energisk igen till nästa träning! 

Prima & Macha

Winstone