Pay & jump med Prima 25/4
Idag åkte jag och Prima iväg på en pay and jump hos Norrahammar-Tabergs Ridklubb.
De hade delat upp dagen i olika grupper för att hålla sig till restriktionerna som gäller nu i coronatider. Med endast 20 ekipage i varje grupp, endast en medhjälpare per ekipage, plus några funktionärer, och att ingen publik var välkommen så höll de sig lätt till under 50 personer på anläggningen samtidigt.
När man dessutom har med hästar att göra så håller man ju avstånd automatiskt och håller sig till sina egna saker, så smittspridning är ju så minimalisk den kan bli. Dessutom är det ju inga långväga ekipage som kommer för en pay and jump.
Kul att klubbar i alla fall kan anordna sånt här när alla vanliga tävlingar är inställda. Dessutom är det ju bra för klubben att det händer nånting på anläggningen.
Hur som helst så startade vi 90 cm och för första gången även 100 cm! För några år sedan trodde jag aldrig att jag skulle hoppa en bana på 1 meter frivilligt på "tävling", men nu har jag till och med målet att vi ska ta oss runt 110 snart!
Prima var ganska lugn på framridningen och lite tveksam till hindren på framhoppningen. Sist vi var iväg på pay and jump hoppade hon fint på framhoppningen men var tveksam när vi kom in inne på banan. Nu var hon tveksam och stod emot lite redan på framhoppningen så att jag fick hålla om henne med skänklarna i anridningarna vilket inte brukar behövas, men hon hoppade fint ändå.
Väl inne på banan till första klassen så var hon spänd och fortsatt tveksam och stod emot så att det blev lite vingligt och av-och-på runt banan. Ibland fick jag till och med hjälpa till med rösten och smacka lite mot hindren och ibland sprang hon iväg mot hindren, men med oärlig bjudning så att jag fick ta förhållningar för få tillbaka henne mellan hand och skänkel. Men vi kom ändå runt felfritt över alla 13 hinder!
Efter en liten paus var det dags för oss att ta oss runt en bana på 1 meter på bortaplan för första gången. Hindren såg enorma ut när de hade höjt banan och jag undrade varför höjdrädda jag fått för mig att hoppa så högt...
På framhoppningen sög hon tag bättre i hindren och var inte motig eller tveksam längre. Inne på banan glömde jag sedan bort att hindren var så höga och vi gjorde en runda med mer bjudning och bättre flyt. Vi fick dock ett nedslag på hinder nr 10 när Prima slarvade lite med sina framben som hon gör ibland. Dessutom tror jag hon började bli trött där eftersom banan var lång och det här med hopp"tävling" inte är något hon är så van vid att göra.
Men jag är nöjd ändå och tycker att både jag och Prima skötte oss bra och kämpade på.
Om några veckor är planen att vi ska tillbaka på en ny pay and jump på samma anläggning!
Några språng från dagens pay and jump
