Det jag fasade för, att vi antingen inte skulle komma över ett enda hinder eller att jag skulle åka av, hände inte! Det gick över förväntan och Winstone skötte sig faktiskt jättebra!

Vi lyckades inte få med oss någon hjälpreda, men jag åkte iväg ändå och det löste sig!

De hade delat upp pay & jumpen i flera grupper för att förhålla sig till folkhälsomyndighetens rekommendationer med max 50 personer på anläggningen samtidigt. Jag startade allra först i min grupp och några vi känner hade hoppat i gruppen före, så de hann hjälpa mig att hålla i Winstone när jag gjorde iordning honom, innan de var tvungna att lämna tävlingplatsen.

Sedan hade tjejen som startade efter mig en snäll mamma med sig som filmade mig och Winstone så att jag fick våra rundor på film. Tacksam för snälla och hjälpsamma människor! ❤️

När jag började rida fram kändes Winstone jättelugn och fin. Men när gruppen innan min blev klara och alla ekipage började försvinna från framridningen blev han spänd och ensam en stund. Sedan lagom till att nya ekipage i våran grupp började sällskapa oss på framridningen så blåste det upp och började hagla i sidled. Det knöt sig för Winstone sådär som det kan göra när det blir för mycket för honom och han inte vet vart han ska ta vägen. Försökte trava runt och sysselsätta honom för att rida ur spändheten, men han ville bara vända rumpan mot ovädret och sprang i sidled. 

Jag tänkte att det här går inte, jag får avanmäla mig nu. Jag kan inte styra på ett enda hinder om han bara vill ställa upp sig mot vädret... Så typiskt! 

Nåja, jag gick i alla fall över till framhoppningen och försökte trava runt där och då lugnade sig vädret något tack och lov! Winstone var fortfarande spänd men gick i alla fall att rida rakt fram igen. Red an på räcket och förberedde mig på att han antingen skulle kasta sig undan från hindret eller göra ett jättehopp över med efterföljande bockserie.  Men han överraskade mig med att hoppa lugnt och fint över! Efter några språng på räcket red vi an på oxern. Då tvekade han och jag var för passiv så då stannade han såklart. Men på andra försöket hoppade han fint! 

En gnista hopp tändes i mig igen att vi kanske kan ta oss runt banan ändå! Dessutom lugnade vädret sig ytterligare och efter en stund tittade till och med solen fram! 

Red in på banan och hann låta honom gå fram och titta på flera hinder, bland annat de med vattenmattor och plank. Första rundan var på 60 cm. 

Vi fick startsignal och red an mot första hindret. Stopp. Ny anridning, skyggade för ena hindret med vattenmattor som vi red förbi men hoppade sedan över första hindret! 

Red vidare mot 2an. Han blev väldigt tveksam och stannade igen. Ny anridning och då hoppade han. Hoppade näst intill stillastående över hinder 3, 4 och 5, men vi kom över! Hinder nummer 6 var ett rosa hinder med ett litet plank i som flera i gruppen före hade haft problem med. Där fick vi ett stopp till. 3 vägringar och vi var "utesluta". Well, vi kom ju längre än till första hindret i alla fall och jag hade inte ramlat av än! Red på hindret igen och då hoppade han det, om än lite tveksamt. 

Fick stanna kvar inne på banan medan de höjde till 70 cm och ett ekipage hoppade innan det var vår tur igen. 

Vi fick snart startsignal igen och red an mot första hindret. Ett fint språng utan tvekan! 2an kom vi lite nära och fick med oss bommen med bakbenen i språnget. Hoppade fint på 3 och 4, kom lite nära igen på hinder nr 5 och tog med oss ännu en bom. Hoppade 6an fint och red an mot 7an som hade runda, röda vattenmattor under (hindret han skyggade för i början av första rundan) och han hoppade! Så duktigt!! 

8an hoppade han fint men tvekade sedan mot sista hindret som hade en blå fyrkantig vattenmatta under. Han bröt av till trav och vinglade i anridningen, men jag la om skänkeln och hjälpte till med lite smackningar och han hoppade! Så stolt över honom! ❤️

Även om framridningen blev lite kaos, att första rundan blev som den blev och andra rundan inte blev perfekt så är jag ändå så nöjd! Vi kom runt en hel bana, han bockade inte av mig, och när han under andra rundan hade fattat vad det gick ut på så tyckte han faktiskt att det var roligt och sög mot flera av hindren!

Det här var så nyttigt för honom och jag tror att han ska få åka på pay and jump fler gånger! Jag tror att det är väldigt bra för hans självförtroende och för vår tillit till varandra under tävling och kommer göra väldigt nytta för oss till dressyrbanorna!

Så glad att vi gjorde det här!