Körning

Att köra par är riktigt roligt och jag känner mig tryggare med att köra två hästar än att bara köra en, konstigt nog.

Jag kör oftast väldigt pigga hästar eller de som har lite mindre rutin, det är det jag tycker är roligast. Då har jag något att jobba med när jag kör. 
Mina hästar som jag har att köra med nu och alltså är de jag kör mest är kallblodstravaren Sakko Fax, dölehästen Bruno och fjordingen Balder. 

Bruno och Sakko framför vagnen


Sakko är 13 år och barnbarn till den välkända Järvsöfax! Han tränades för trav i sin ungdom i Norge innan han hamnade här. Jag har kört honom i par här på remmalagen under flera år nu och han är min klippa i alla lägen. Han är en riktig duracellkanin som aldrig blir trött. Aldrig. Han är het att köra och kräver att man kör honom på rätt sätt. Han vill gärna ha stöd på bettet hela tiden men man får absolut inte bli fast i handen för då blir han stressad. Han klarar inte heller av att gå med hästar som är för långsamma eller som inte är snabba nog med att dra igång vagnen, även om det har blivit bättre med åren.
Med Sakko jobbar jag hela tiden med att han ska slappna av mer och lugna ner tempot. Han själv anser nog att vi alltid kör för sakta. Jag jobbar även med att han ska klara av att gå mer på eftergift utan att springa iväg. 

Bruno är 6 år och min lilla älskling som jag har haft hand om sedan han kom till oss som åring från Norge. Jag har lärt honom allt han kan i stort sett och det är jag som ridit in honom och kört in honom, både i enbett och i par. Han drar remmalag för 3e året nu. 
Bruno är väldigt pigg och vaken och man måste hela tiden ligga steget före honom för att övertala honom om att saker inte är så läskiga som de ser ut. Körmässigt är han helt fantastisk och otroligt lyhörd, men han är också väldigt uppmärksam på allt runt omkring honom. Jag känner honom utan och innan och vet precis vad han reagerar på och kan därför parera honom utan problem.

Balder är även han 13 år och kommer från Norge. Han gick sin första säsong som remmalagshäst förra året och det här är det första året som jag kör honom. Balder är en riktig Drama Queen som överreagerar på saker och tycker sedan synd om sig själv. Han kan bli rätt stark i körningen och vill göra lite som han själv tycker. Därför jobbar vi hela tiden med att sänka tempo och energinivå och att få honom att släppa bettet och gå på eftergift. Att möta lastbilar och traktorer under turen bryr han sig inte det mista om, men om det skulle ligga något slängt i diket längs vägen, DÅ måste man akta sig noga!! 

Balder och Sakko kan trigga varandra lite till att öka tempot medan Balder ihop med Bruno går väldigt lugnt och fint. Där emot så är som ni förstår både Bruno och Balder väldigt vakna och uppmärksamma på sin omgivning vilket gör att man hela tiden måste vara uppmärksam själv och ligga två steg före för att undvika saker som kan skrämma dem. 
Det är intressant och roligt att köra dessa tre grabbar och vi är ett bra team tillsammans! ❤️

Balder och Bruno på tur till Näs


Jennkas Dressyr- & unghästblogg

På den här bloggen får ni följa mig i vardag, träning och tävling med mina två dressyrhästar och i mitt arbete som unghästutbildare i ett försäljningsstall. Vi har unghästar i väldigt varierande storlek, ras och ålder. Allt från halvblod till kallblod, ponnys till storhästar. Mina egna hästar är halvbloden Winstone (8 år) och Prima Q (12 år). Vi inriktar oss främst mot dressyr, men håller även på med lite hoppning, trickträning, frihetsdressyr och tornerspel. Hoppas ni hänger med!

RSS 2.0